En tanke ägnad dig som är där ute någonstans?
Jag är så trött på att folk omkring mig bara sumpar sin kärlek. kan ingen bara helt enkelt ta vara på den och behålla den?
Att älska någon är något fint, något fint som bara dem allra lyckligaste får. Jag har aldrig riktigt passat in i den mängden, eller rättare sagt aldrig lyckats..
Låten i´m so sick of lovesong, spelas mycket just nu och när jag hör den så tänker jag bara på mitt liv som singel, ett desperat och allmänt tråkigt singel-liv har jag stått ut med nu i 17 långa år. Själva grundtanken till att ha någon är att bli älskad tillbax! så det är väl bara till att vänta då antar jag..
Finns det ut över huvudtaget någon där ute? Någon som får en till att få fjärilar i magen, en person som man längtar efter att få ringa och få hålla om när det är kallt & ruskigt ute.. Mitt liv kan väl inte bara gå ut på att vara ensam heller?
Snälla du som är där ute, sök upp mig, hitta mig, ring mig, kom och hämta mig. Att längta till något som man inte ens vet att det ska inträffa, är sjukt jobbigt : (
Vill än en gång tacka min vänner, skulle inte vara något utan er.